Vad fantastiskt det är för en självutnämnd besserwisser att bli lite äldre och få förfasa sig över ungdomen! Att få gnälla över ungdomens språkbruk är särskilt tillfredsställande. De yngre generationerna utarmar och förflackar språket, det är allom bekant. Det är en sanning nedärvd från hedenhös, vilken jag inte bestrider.
Ja, jag vet. Språket utvecklas. Och det är väl i sin ordning om det sker på rätt sätt vill säga. Det finns tillrättavisande påpekanden att göra.
Jag undrar till exempel: varför smakar all mat bajs nuförtiden? När en person ur den yngre generationen ska avge ett smakomdöme över en inmundigad maträtt så är ordförrådet begränsat till två uttryck: ”skitgott” och ”äckligt”.
Skitgott när anrättningen fallit ynglingen i smaken.
Annars ”äckligt”.
Inga övriga nyanser. Och båda refererar till bajs.
För vad jag vet är ”skit” detsamma som bajs.
Och när jag hör ordet äcklig i samband med sådant man får i munnen så ringer det an en känsla av det mest avskyvärda man kan tänka sig. För mig är en hundlort på trottoaren äcklig. Toalettkröken är äcklig. Sånt som har med avföring att göra är äckligt. Bajs, helt enkelt. Så långt en normal människa kan komma från mat.
Inte nog med att den sjunkande ungdomen valt avskyvärd avföringsnomenklatur för att beskriva smakupplevelser: det mest anmärkningsvärda med detta språkbruk är egentligen inte bajsreferenserna, utan avsaknaden av nyanser. Snälla ungdomar, kan ni inte försöka skapa lite grader på de kulinariska upplevelserna? Chateaubriand smakar väl ändå bättre än fläskfilé som i sin tur smakar bättre än stekt falukorv och pulvermos som i sin tur är smakligare än en välgräddad skosula? Nog borde ni ungdomar klara av att separera smakupplevelserna med större noggrannhet än ”skitgott” och ”äckligt”? Jo, det är klart, vi har ju varianten ”skitäckligt”….
Jag kommer härmed med lite hjälp på traven. Jag har ett ödmjukt förslag hur man kan återinföra nyanser i det nya språkbruket. Men jag vill inte vara reaktionär och påverka ungdomens rätt att förändra språket. Så om det nu är så att bajs är den nya matreferenten så använd den då! Därför förespråkar jag en träckbaserad skala.
Lite exempel: Dagens lunch smakande inte så bra, som nattgammal S:t Bernhardsbajs ungefär. Eller: Å vilken söndagsstek! Som en nylagd Dobermanspillning! Eller: Mormors kakor smakar som petrifierat bajs från Yorkshireterrier.
Språket förändras.
Vem vet, kanske betydelsen av ordet ”bajs” kommer att förändras och i en avlägsen framtid vara ett vanligt inslag i kokböcker?

Christofer Psilander 2003-12-01